oktober 19, 2012 11:32 f m
Published by

KRÖNIKA: Vi måste förstå idrottens vardag för att komma tillrätta med de ekonomiska problemen

Frans Fransson på Caddie Sport&Business skriver en krönika i Insight News på temat idrott och ekonomisk kris den 18 oktober 2012.

 

Den senaste tiden har idrotts-Sverige återigen varit föremål för svarta dramatiska rubriker där ”konkurshot”, ”ekonomisk kris” och ”skuldsanering” flitigt använts i media. Jag har under de senaste åren i mitt arbete haft förmånen att besöka idrottsföreningar och sätta mig in i deras vardagsproblematik. Jag väljer i denna krönika faktiskt tala om vilka möjligheter och lösningar som vi kan ha på ovanstående problem.

 

Att gå in och släcka bränder blir tyvärr ofta en verklighet numera. Men varför uppstår dessa bränder gång på gång? Många är de som säger att om vi bara arbetar fram en verksamhetsplan och vi har en utarbetad strategi för hur föreningen ska drivas så är problemen lösta. Givetvis har en verksamhetsplan och en strategi sin tid och plats och något som bör finnas. Men noterbart är att en genomarbetad strategi och en tydlig plan först blir användbar när den går från vackra ord till konkret handling. Därför vänder jag mig mot de som hävdar att ”management-teorier” ensamt är svaret på frågan.

 

En annan faktor som jag själv brukar peka på är hur vi inom idrotten ser på kompetensfrågan. I de välmående föreningarna som arbetar professionellt och kommersiellt med idrott finns det kunskap att hantera frågor som är kopplat till hur man skapar intäkter över tid. Men i andra fall är exempelvis sponsring som kunskapsområde inte något som prioriteras. När jag nyligen träffade anställda inom tennisklubbar och föreläste om sponsring, lyssnade deltagarna till mina modeller och teorier då vi satt ”i skolbänken”. Men det var när vi tillsammans började tala om innebörden av modellerna, och deltagarna fick reflektera kring sin egen vardag, som allt kunde omsättas i konkret nytta. Erfarenhetsutbytet och möjligheten att inspireras av varandras lösningar på vardagsproblematiken var säkert det som deltagarna såg som allra mest värdefullt då utbildningen var slut. Min slutsats blev att vi måste utgå från vardagen, vara nyfikna på varandras sätt att tillämpa kunskaperna, för att komma tillrätta med problemen. Och så måste vi skapa dessa möten.

 

Det görs redan idag goda satsningar på att kompetensutveckla landets idrottsanställda. Ett exempel på detta som jag nyligen kom i kontakt med var ett nystartat EU-finansierat projekt som heter ”Klara, färdiga, gå”. Projektägare till detta är SISU Idrottsutbildarna Blekinge. Projektet syftar till att kompetensutveckla föreningsanställda inom idrotten inom en rad olika områden. Här kan de föreningsanställda både tillföras ny kompetens, ges ny inspiration och inte minst skapa en ny mötesplats att träffas på. Återigen ser vi att mötesplatsen är i fokus. Hur effekten på denna satsning kommer bli och hur föreningarna kommer dra nytta av kompetensutvecklingen, återstår fortfarande att se. Men projektet har definitivt potential att bli modell för framtida satsningar med samma tema inom idrotts-Sverige.

 

Inom föreningslivet är vi ofta duktiga på att tala om hur mycket positivt idrotten gör för vår närmiljö och vårt samhälle. Men hur många gånger kan vi lyfta fram konkreta exempel på vad idrotten har bidragit med att skapa till en ort eller region? Vad hade exempelvis Leksand varit utan sin ishockey eller Varberg varit utan sin innebandy? Och hur många gånger har vi mätt effekterna av de positiva värden som ett idrottsvarumärke faktiskt genererar till samhället?

 

De föreningar som kan påvisa nyttoaspekterna och tydliggöra vilket värde som exempelvis ett event tillför, kommer garanterat ha politiker som lyssnar och därigenom förstår värdet. Istället för att rikta uppmärksamheten på vad vi behöver i stöd i kommunala bidrag, behöver vi ställa oss frågan om vad vi, inom idrotten, faktiskt själva är med och skapar. Ju mer precisa vi kan vara här i våra mätningar, desto bättre förstås. Det kommer i sin tur bidra till att föreningar kommer mötas av en annan acceptans och respekt då det kommer till satsningar och pengar som ska tillföras idrotten. Ibland kan vi mäta detta i kronor och ören men ibland måste vi istället tala om vilken typ av s.k. kvalitativa värden idrotten skapar. Jag tänker på att idrotten exempelvis bidrar till att skapa en tillhörighet för många människor i vårt samhälle, en meningsfull vardag för våra barn och ungdomar, och en stolthet till orten vi kommer ifrån. Det är endast ett par exempel av värden som vi måste kommunicera till vår omgivning. Det gäller här att förpacka och tydliggöra dessa värden på ett trovärdigt sätt. Först då kan de bli användbara och slagkraftiga.

 

Avslutningsvis tror jag inte det finns någon ”quick fix” eller enkel åtgärd att hantera den ekonomiska kris som gång på gång tycks uppstå. Men resonemanget som jag för leder mig framåt till mitt argument. Vi får inte stirra oss blinda på att måla allt i vackra ord och teoretiska resonemang. Vi måste också fokusera på att möta praktikern i sin vardag och tydliggöra allt i konkreta exempel. Min erfarenhet säger mig att idrotten har sin chans att träda fram på allvar i samhället och faktiskt ta på sig rollen som motor i vårt samhälle. Därigenom menar jag att föreningen, med hjälp av att titta på dessa möjligheter och lösningar, kan skapa ett värde som andas både långsiktighet och framtidsanda. Och på sikt kan vi hoppas att de negativa krisrubrikerna försvunnit till förmån för alla goda exempel som då synliggjorts.

 

Frans Fransson, kompetenspartner Caddie Sport&Business AB

 

 

Categorised in: